Det jag är mest rädd för här i världen är fruktan i sig. Att inte våga göra något för rädslan att misslyckas, ser jag som det största misslyckandet. Nyckeln är att lära sig att se misslyckanden som ett steg framåt, ett tillfälle att lära sig och förbättras och framförallt att inse att det faktiskt är ok att misslyckas.

Det är givetvis inte så enkelt som det låter, och det är precis en “planterad sanning” du skriver om ovan. Det jag ville säga var att det GÅR att förändra sin egen lycka och inställning till bl.a. mod, självkänsla och drömmar. Svårt, men möjligt.