När den kognitiva terapin är tänkt att ska bygga upp tankar kring frågor som “Om min bäste vän visste vad jag tänkt, vad skulle han/hon säga?” och man inser att det inte dyker upp något ansikte, någon identitet bakom uttrycket “min bäste vän”. Är det då inte bara att inse att det är en tydlig #fail från början?
Jag har inte gjort min läxa. Hon lär inte bli glad. Eller?
Det där känner jag igen. T ex en del test som frågar – hur skulle dina vänner beskriva dig? Si eller så? Och jag tänker – vilka då? och inte vet. :/
Samma här. Tror jag aldrig haft en “bästa vän”, har inte haft så många “riktiga” vänner över huvud taget. Vad tragiskt det låter, men är nog till viss del sant. Har nog mest bekanta egentligen, och visst, jag har underbara jobbarkompisar men det är inte många av dem som jag umgås med utanför jobbet…
Ses i morgon!