Comments on: Hur lyssnar du?

By: newyn

newyn — Wed, 27 Jan 2010 13:11:39 +0000

Tack. Härligt med kommentarer som ger något att reflektera vidare över.

@efjc Jag kan känna igen det du beskriver, vilket stundom får mig att ge upp mina försök att få fram det jag vill ha sagt. Samtidigt är jag medveten om att den enda människa vars sätt jag har förmåga att förändra är jag själv vilket gör att det blir mycket mer arbete med just självinsikten efter den sortens möten med andra.

@Mia Det var skönt att läsa din kommentar. Den ger mig lite hopp om att nog kunna hantera yrkesrollen så småningom utifrån den vårdande relationen (där lyssna verkligen hör till) så som vi håller på att lära oss nu.

@Essa Din farmor verkar ha varit minst lika klok som du och det enda som jag kan se svårt i resonemanget är att använda vår Herre som argument inför en notorisk pratkvarn som tagit avstånd från religionen. Något tips där? ;)

@Nemo Jag gillar utgångsläget du presenterar. Ändå är det en position som kräver att man i sig själv är medveten om att man kanske inte riktigt har koll på vad den andre menar. Har inte du någon gång, med alla de verktyg du beskriver, stött på att någon ihärdigt påstår sig begripa vad du menar men de svaren du får tyder på att det enda hen hört är vad hen enligt eget resonemang tycker att du menar? Vilket knyter an lite till det efjc skrev ovan, människor bestämmer sig för att de vet utifrån vad du kan ha sagt någon gång tidigare. Så för mitt inre Utopia önskar jag ändå att fler ville begripa vad någon menar istället för att anse sig ha koll på det efter tre stavelser.

By: Nemo

Nemo — Wed, 27 Jan 2010 05:48:33 +0000

“Jag hör vad du säger… men jag vill begripa vad du menar”

Ett anslag som brukar göra att man kan nå lite längre – och ibland förstå det osagda

Att ha tillgång till hela människan – framför sig. Först när tal, röstläge, kropp och manér finns med blir lyssnadet möjligt att utföra så gott som fullt ut

By: Essa

Essa — Wed, 27 Jan 2010 03:57:46 +0000

Min farmor, som var en klok kvinna, påpekade lite då och då att det inte är en tillfällighet att vår herre utrustat oss med två öron men bara en mun. Alltså ska man lyssna dubbelt så mycket som man pratar. En svår konst.

By: Mia

Mia — Tue, 26 Jan 2010 23:14:07 +0000

Vårdande samtal, önskar ibland jag hade mer tid för det. Många patienter behöver bara någon som lyssnar, och tyvärr så är det ofta ont om tid för det på mitt nuvarande jobb. Man är bara intresserad av varför de är där, vad för symtom och för sjukdomshistoria de har… Men jag försöker vara närvarande i stunden och inte i huvudet planera mina nästa steg, försöker att lyssna och även bekräfta vad jag hör. På gamla jobbet hade jag lite mer tid för samtal, och då inte bara om det som gjorde att det var hos oss, utan även samtal om andra saker som tyngde dem – mycket givande. Så i jobbet tror jag att jag är en bra lyssnare. Privat kan jag ha en tendens att prata för mycket tror jag, och avbryta, tyvärr. Försöker träna mig på det, att lyssna och inte prata….

Kram!

By: efjc

efjc — Tue, 26 Jan 2010 22:01:20 +0000

Jag är van vid att folk bestämmer sig för vad jag säger och hör mig säga det. Om jag sen snackar om samma sak, så hör folk antingen något som stämmer med vad de hörde den första gången, eller så hör de svammel.

Folk hör vad de vill, och har man öppnat munnen går det inte längre att påverka vad de vill höra!

Jag har ingen aning om hur jag själv lyssnar, går det att ha? Det gör det nog, de senaste två åren har jag nämligen märkt att det går att förstå hur man själv fungerar på andra områden. Men med tanke på hur fel folk hör är det nog ovanligt med den typen av självinsikt.