Han, som har samma längtan som jag efter närhet, värme, beröring och kärlek, både att ge och tillåtas ta emot. Han, som vill att jag ska få vara den Han blir gammal med, den Han skapar sin en familj med. Kanske skaffar en dotter med, en son och kanske en dag en dotter till.
Han finns någonstans där ute. Han, som (jag vet pga att Han så tydligt visar det) ser det som självklart att jag är den Han vill vara med. Att jag tillåts vara Hon som Han så självklart och längtande kommer hem till istället för att ständigt söka nya vägar. Han, som också vet att det är just sådär det är även för mig, att Han är den jag så självklart och längtande vill komma hem till, pga att jag så tydligt visar det.
Han finns någonstans där ute. Han, som vill ha de där härliga morgnarna tillsammans. Dygnens tidigaste timmar då allt det där som betyder något i livet kan samlas i en säng och bara “vara”.
Han finns någonstans där ute. Han, som så gärna sitter och pratar i timmar med mig, nära nära intill, och som frågar när Han inte förstår, eller svarar och förklarar när jag inte gör det. Han, som ser mig som det enda alternativet att stå och hålla om i kön på en stormarknad, gå hand i hand med på en gågata, eller sitta med på en strand och se solen gå ner… eller upp.
Han finns någonstans där ute. Han, som är sig själv och samtidigt i det allt det jag uppskattar och söker hos en man, men som också anser att jag är detsamma för honom, motsvarar hans bild av kvinnan han drömmer om. Han, som ser ut och framförallt känns som “den rätte”.
Han finns, någonstans där ute.
Det är inte helt otänkbart (bara nästan men ändå inte HELT otänkbart) att Han i detta ögonblick har samma tanke.
Så om vi båda har tur – går våra liv i riktning mot varandra.
~ ~ ~
Känslan har funnits länge, även om orden varit svåra att finna och först nu tagit form med inspiration ur en text jag sprang förbi förra sommaren. En ny bekant som svepte förbi en kort, kort stund och inspirerade…


January 2nd, 2010 at 15:04
Vet du vad jag tänkte på för bara fem minuter sen? Jo, att vi får alltid det vi ber om på olika sätt… vi behöver “bara” komma på vad det är vi behöver, precis som du gjort här ovan. :)
January 3rd, 2010 at 00:08
Något säger mig att den dagen jag möter honom har Han fortfarande inte läst det här.