det gäller att våga tänka rätt

Jag skrev egentligen texten nedan förra söndagen, efter lunchen med underbara kvinnor jag lärt känna på twitter. Varför jag inte publicerade den vet jag inte nu, men dels var det kanske för att i stort sett alla andra skrivit om det redan och samtidigt var det en känsla som sa mig att det räckte att jag skrev den.

Varför jag ändå släpper taget om censuren på den nu hänger helt ihop med gårdagen. Jag valde aktivt att se till mitt välbefinnande. Det innebar att jag lät bli tentan idag, accepterade fenomenet omtenta, och såg till att vara där människor är. På en av Niklas välorganiserad TweetUp mitt i Stockholm. Bland underbara människor som till vardags bidrar till mitt välbefinnande via twitter. Varför jag inte skriver om texten helt är till viss del lathet men mest för att mycket av det jag skrev då går att applicera på livet och känslan just nu också. Så den lördag som beskrivs är alltså den 16 januari 2010.

Jag hade en bra lördag igår. Även om det egentligen bara vara fredag.

Sovmorgon, ingen stress att hinna med saker. Förvisso ligger ett rekommenderat brev fortfarande och väntar på att bli hämtat, men det är ok att det väntar en dag till. Lite sen och härligt lång lunch med närmare dussinet underbara kvinnor. De flesta har vid det här laget skrivit några rader om det då vår gemensamma utgångspunkt inför mötet var twitter. Jag håller med Christina om att allt inte behöver analyseras. Att bara få finnas i det och må bra av det är egentligen tillräckligt. Promenaden tillbaka till min egen stadsdel tillsammans med Ullie gjorde upplevelsen än bättre ifråga om välbefinnande.

Det jag själv analyserar kring den här träffen handlar inte så mycket om de närvarande, våra kopplingar och den biten. Istället handlar det om utmaningen jag själv stod inför innan och i samband med det här. Hur jag var på väg att invant agera och reagera men som jag under torsdagens själsligt helande möte lovade mig själv, förvisso via kuratorn, att jag inte skulle göra. Det kändes som om hon plockade ur mig orden som jag istället skulle tänka, använda och säga.

Ord som smakade konstigt i munnen, kändes ovana och näst intill gjorde mig förnärmad att höra från min egen mun. Positiva ord. Sanningar som jag inte vågat tro på. Ord som genom att formulera tankar är tänkt att väcka nya spår och farleder för synapserna i hjärnan.

Det som är mest påtagligt nu, ett dygn senare, är känslan av väbefinnande. Jag sitter hemma och småler. Jag höll mig till det jag lovade, jag undvek det tidigare beteendet som i förlängningen alltid blir destruktivt. Jag känner mig några centimeter längre idag, stoltheten får knappt plats i bröstkorgen och ingenting ter sig omöjligt. Självkklart ska jag inte glömma att det här bara var ett litet steg, en liten utmaning men något som jag lyckades med.

5 thoughts on “det gäller att våga tänka rätt

  1. Underbart, hoppfullt och inspirerande! Jag blir glad för din skull, men också tacksam över att själv få en liten påminnelse om att tankar bär på kraft och att nya banor behövs när man kört fast. Tack för att du publicerade det här inlägget!

  2. Heja Newyn! Det är så otroligt svårt att bryta invanda beteenden, men det är som du säger – det handlar om att våga tänka rätt. Bra gjort!

  3. Visst är det svårt att bryta mönster och invanda beteenden som verkligen går på autopilot och man många gånger kanske inte ens uppmärksammar själv.

    Jag lovar att vara extremt envis när det gäller det här och dessutom lyhörd i den mån det är möjligt för att på alla sätt kontrollera autopiloten.

    Tack för ert stöd! Ni värmer mig så innerligt.

  4. Jättekul att träffa dig minsann!
    Hur go’ som helst du är ju!

    Ses igen hoppas jag!
    Kram!
    /N

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>