tusen bitar (som inte passar ihop)

Bloggvärldsbloggen har valt ett något underligt tema, eller så kanske jag bara anser det underligt för att vi inte lägger samma värderingar i begreppet livspussel. Att det skulle vara extra svårt att få ihop exempelvis i jultider har jag svårt att se överhuvudtaget. Normalt sett är det då man som minst faktiskt behöver fundera på vad man egentligen försöker få in i sitt eget pussel, det mesta går av ohejdad vana och traditioner som man själv inte fått vara med att bestämma om.

En del verkar tycka att det bästa sättet att få ihop det handlar om att montera ner sina egna krav, förväntningar och annat som gör att det blir jobbigt. För mig signalerar det att de flesta har en hel del bra saker i sina liv, de har en väldig massa liv och lyxproblemet att få det hela att gå ihop.

Jag kan ju säga att jag skulle älska ett sånt scenario, det skulle vara det bästa som någonsin hänt mig. Just det där att behöva börja pussla, behöva lägga bitar på plats för att få fram en helhet. Det skulle vara rent ljuvligt. För det är nämligen så att när man valt alldeles för enkelt, monterat ner sina egna krav på sig själv och andra tillräckligt hårt, har man också valt att kliva så nära meningslösheten att man inte ens har pusselbitar att skapa något av.

Det enda jag har är ett trasigt pussel. Bara en massa lösa bitar som inte följer någon logik överhuvudtaget. Visst finns det bitar, men ingen av de som finns innehåller något som vare sig ger en bild av eller ledtråd till helheten. Helt enkelt ett sånt där som aldrig går att få ihop. Orsaken till dess omöjlighet är dessutom så löjligt enkel att den bara är skrattretande. Det saknas bitar.  Det finns inte tillräckligt att ens försöka pussla ihop. Men men..

Sån’t är livet.

2 thoughts on “tusen bitar (som inte passar ihop)

  1. Vet inte om pussel är särskilt kul, egentligen.
    När bilden är klar. vad händer då?
    Livets pussel tror jag är en återvändsgränd.
    Tanken på att veta att det finns en bild som ska framträda om man lägger in tillräckligt många bitar på “rätt plats” låter lite dött.

    Eller vad vet jag.
    Kanske är det toppen.

    Men jag är i alla fall övertygad om att de lösa pusselbitarna som faller huller om buller är minst lika spännande och livsbejakande som de som ligger prydligt på rätt plats på livets karta.

    Så där.
    Nu har jag bättrat på din kommentars-statistik lite.
    Det lönar sig att klaga!

    ha det fint!

  2. så kan det säkert vara och allt behöver inte ens passa ihop, men det vore skönt att faktiskt ha någon mer av alla de bitar de flesta verkar ta för givet.

    Någon bit som får en att vilja fortsätta försöka pussla.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>