Många gånger får jag känslan av att konversationer runt omkring går så bra för att den som för ut budskapet inte är så noga med att lyssna på den som tar det till sig, inte så noga med att den som lyssnar fångar upp det som faktiskt förmedlas. De flesta verkar nöja sig med att de får föra väsen omkring sig och någon noterar att de finns.
Kanske är det så kommunikation är tänkt att ska fungera. Som en illusion. Något som ser ut att vara dialoger i samförstånd men som inte mer än snuddar vid samsyn i ämnet. Så länge alla tror att deras egna mål i det hela är tillgodosedda bryr de sig inte särdeles om att försäkra sig om att det är så, utan bara ler och nickar instämmande. Jag blir mer och mer övertygad om att det är så det fungerar för de flesta. Det räcker att det på ytan ter sig som om vi pratar om samma sak.
För mig är det där jag ser att problemet ligger många gånger. Jag behöver se att budskapet faktiskt har gått fram, inte bara att något vad som helst har gått fram och genererar ett svar som gör att andra sitter och nickar instämmande och ler fånigt.
Kanske är det dags att sluta kommunicera.
