Maggie Smith har en rollfigur vid namn Grace Hawkins som på ett effektivt sätt gör sig av med de problem hon upplever finns i hennes omgivning. Att det samtidigt verkar så enkelt och bekymmerslöst får en att ibland önska sig mod nog att göra detsamma.
Tänk dig bara, att istället för att låta den otrogne maken fly landet med sin älskarinna sticka kniven i båda två för att sedan trula ner kropparna i en gigantisk läderkoffert för vidare transport någon annanstans i världen. Eller varför inte bara göra sig av med grannens irriterande hund som håller familjen vaken om nätterna, för att inte tala om grannen också då han snokar alldeles för mycket efter att hunden försvunnit. Det finns en del gånger när jag önskar att det vore så enkelt.
Filmen, Keeping Mum, är kanske inte något som förtjänar en Oscar men jag kan ändå inte låta bli att gilla hur bekymmerslöst enkelt och logiskt Maggies karaktär ser på världen samtidigt som ordvalet och dialogerna rör sig på så många nivåer att man inte kan annat än njuta. Så nog är den värd en stund i soffan – igen.
Tags: film, perspektiv, språk, underhållning