motvillig julklappshysteri

Musses julsaga har jag nog aldrig sett men jag misstänker att den här hyfsat lik alla andra versioner av den klassiska julsagan med girigbuken som får besök av dåtidens, framtidens och nutidens ande under julnatten för att någonstans förändra sin grundinställning i livet och bli en “bättre” människa.

Dagens kapplöpning i julklappsrally där åtminstone två av tre deltagare hade sett fram emot ursprungsdealen om en klappfri jul fick mig nästan att krevera. Kan t.o.m. vara så att detta har sprängt min budget för kommande månad. Inte för att jag försökt bräcka någon annan i julklappsköp, men för att jag försökt bidra med så stor del jag möjligen kunnat (utan att ha räknat ihop de utgifter som ligger och förväntar sig bli åtgärdade innan året är slut) för att inte helt sänka den som velat och kunnat lägga upp en större budget för julklappsinköp.

Rättvisemätningar i utgifter, rädsla för att någon annan ska “bräcka” ens gåvor genom att ha köpt något mer och lite extra, panik över att inte ha köpt något till någon som man ev. kommer få en julklapp av. Jag mår lätt illa och blir mest trött av tanken. Kanske gör det mig till Grinch? Kanske gör det mig bara till människa. Kanske innebär det att jag inte riktigt har glömt vad vi oftast försöker intala oss att jul borde handla om – även om de flesta ändå sedan skyler över det med en frenetisk klappjakt på prylar som ingen egentligen har önskat eller ens behöver.

Nästa år ser jag fram emot en klappfri jul – långt ifrån alla nära och kära.

This entry was posted in Åsikter and tagged , , , , . Bookmark the permalink.