något närmare Newyn

Samtalen fortsätter. Jag måste givetvis göra en hel del själv under alla övriga tider på dygnet för att förändra min situation men det känns ändå lite lättare när samtalen finns. Att kunna få uttrycka de där förbjudna tankarna och känslorna som det inte finns plats för i den vardagliga verkligheten.

Kan hända att en del anser mig ha fåniga gränser och reagerar onödigt kraftigt när någon klampar över inte bara en utan flera gånger. Men de behövs så som livet är nu. Gränserna sätts utifrån vad jag vill, känner att jag mår bra av och trivs med. Svårare än så är det egentligen inte och borde inte vara för någon. Ingen ska behöva känna sig tvungen att ha någon i sin privataste sfär utan att ha bjudit in personen ifråga först. Att samma gräns inte gäller alla levande människor beror ju alltid på så mycket runt omkring och borde i sig vara självklart.

Mitt varande idag påminner oerhört mycket om en igelkott. Minsta lilla gränsöverträdelse är en signal för fara, försvarspositionen intas direkt och taggarna spretar åt alla håll. Sen blir det helt enkelt så att jag fastnar där så länge det fortsätter petas, pillas, petas, tryckas på med närvaro jag bett att få andrum ifrån och ifrågasättanden av just detta. Helt övertygad om att grillad igelkott varken luktar gott eller smakar något vidare.

Fascinerande ändå att någon ens tror att en igelkottsboll överhuvudtaget är kontaktbar, samtidigt som det är oerhört frustrerande. Det är ju inte bara ett försvar utan dessutom en position som tar oerhört mycket kraft att hålla kvar. Skönt är det ju först när man känner att hotet avtar, rädslan lättar en smula så att man kan gå därifrån.

Något under dagens session som trots allt kändes som en lättnad i allt det här var att få höra att en hel del av gångerna försvaret slår till och taggarna spretar är berättigade och faktiskt en normal reaktion i situationen. Även om den som trampar på gränser inte har någon som helst avsikt att se sin del i reaktionen så ÄR min reaktion alltså inte fullt så obegriplig som samma person senare försöker hävda. En liten lättnad i själen där. Det är alltså andra mönster som är obegripliga och behöver nystas i.

Att objektivt analysera sina egna automatiska tankemönster kommer nog däremot inte bli så lätt som det först verkade. Jag har å andra sidan lite tid på mig innan vi ska följa upp igen. Däremellan ska jag dessutom hinna lyckas med en omtenta. Kanske lika bra att strunta i det där med nyår helt och hållet.

Trackback URL

ångest, beteende, försvar, perspektiv, rädsla, självkänsla