Efter ett samtal med brodern kan jag än en gång konstatera att återbetalningsplanen för den existensiella tacksamhetsskulden till tidigare generationer i familjen inte är jämt fördelad över syskonskaran.
Jag vill egentligen skrivit någon lite större och mer utarbetat text om det här men för att göra det möjligt behövde jag formuleringar och infall som inte är helt kända eller naturligt nedärvda för mig. När jag frågade efter dem via den kanal där jag normalt brukar få bäst svar blev jag istället utsedd till någon form av virtuell hovnarr vars verklighetsuppfattning inte faller i god jord hos allmänheten.
Vet ni. Bästa sättet att motarbeta en (enligt det rådande samhällsidealet) felaktig verklighetsuppfattning är faktiskt att svara på frågorna som ställs för att skapa en ökad förståelse, istället för att håna och därmed skapa förhinder. Finns ingen som helhjärtat vill anpassa sig utifrån att bli hånad för vad han eller hon råkar vara och stå för i utgångsläget.
Inte konstigt att världen ser ut som den gör.
eftersom länken “kanal” gick till twitter, undrar jag genast om du känt dig illa bemött där idag? nåt jag kan göra?
Instämmer med Malin. Nåt man kan bidra med?
Jag sökte formuleringar och uttryck, som jag inte själv har färdiga, för ett tillstånd (jag iaf intalar mig) de flesta föräldrar upplever inför, gentemot, sina barn. Men jag återkommer med frågan vid ett annat tillfälle. Texten kommer inte att få utrymme ikväll ändå.
Det är bara att fråga, närsomhelst. Så kan du få svar från åtminstone en tvåbarnsförälder.
Jag missade nog att du frågade eller så hade jag inte den tiden just då. Återkom gärna.
att ingen svarar hade varit bättre än att bli bemött med hånfullhet. Det var väl egentligen det som blev pudeln här.