i en del strider är alla medel tillåtna

Det händer att jag blir sådär brutalt nere i stövelskaften över att tiden rinner iväg och jag fortfarande inte har barn. Speciellt påtagligt brukar det vara så här års, dagarna runt min födelsedag – den onda påminnelsen om hur fort tiden går, hur fort tiden rinner ifrån mig.

När det händer gäller det att värja sig! Då finns det inga regler. Det brukar heta att i krig och kärlek är allt tillåtet. De mörka tankarna kring det här är definitivt något jag förklarar krig emot. Då skyr jag inga medel! Jag menar verkligen INGA medel! Det effektivaste sättet att slå ihjäl suget efter barn än så länge har visat sig vara det här, funkar varje gång;