Det borde vara dags snart. Vilken dag som helst nu. Någon enda gång, snart, kommer jag upptäcka att jag faktiskt duger som jag är.
Bara det lilla såret under hakan läker och försvinner.
Bara magen blir lite plattare.
Bara jag får lite mer färg på mina bleka ben.
Bara alla små ojämnheter försvinner från min hud.
Bara jag får lite färg i håret och en ordentlig klippning igen.
Bara min pekfingernagel växer ut och blir jämnlång med de övriga.
Bara jag får råd att bleka mina tänder så att jag kan le utan att skämmas.
Bara jag sträcker på mig och får en bättre, kvinnligare hållning.
Bara jag håller tyst och inte pratar om svårare saker än väder, senaste nyheterna och någon enstaka bok jag just läst.
Bara jag fixat att klä mig sådär modemedvetet och matchande som man helst ska.
Bara jag inte låter någon upptäcka att jag är tråkig.
En vacker dag, den kommer nog snart, så kommer jag inse att jag duger precis som jag är. Bara allt det där jag just nämnde är fixat.
Om det är värt nåt, skulle jag säga att du verkar duga förskräckligt bra :-)
Du är fin. Kom ihåg det.
utan att vi ens känner varandra direkt väl så är min första bild av dig att du är smart. Smart är kanske det bästa man kan vara. I min värld i alla fall.
Själv skiter jag i att magen guppar i otakt med resten av kroppen när jag springer nerför trappor, eller den där håriga ryggen. Att min mun nästan dagligen levererar en groda som antingen missuppfattas på grund av dålig formulering eller var direkt feltänkt från början. Att jag ibland inte kommer på nåt att säga, jag hade väl inget att säga då. Fine. Min klädsel skall vi inte gå in på, sletna t-shirtar och jeans som är lite för små. Inget matchar. Jag kan fortsätta men då blir det här väldigt långt.
Poängen är att det verkar vara lättare för mig (för jag är man?) att acceptera mig själv som jag är. För jag tycker faktiskt jag är rätt bra som jag är.
Kvinnor hade varit mycket lättare att umgås med på nära håll om ni (ja, nu jävlar generaliseras det här) bara kunde skippa alla era hangups. Ja, jag förstår att texten delvis är skriven med glimten i ögat men jag tror den bottnar i ett självförakt som är både oklädsamt och framförallt onödigt.