Det borde vara dags snart. Vilken dag som helst nu. Någon enda gång, snart, kommer jag upptäcka att jag faktiskt duger som jag är.
Bara det lilla såret under hakan läker och försvinner.
Bara magen blir lite plattare.
Bara jag får lite mer färg på mina bleka ben.
Bara alla små ojämnheter försvinner från min hud.
Bara jag får lite färg i håret och en ordentlig klippning igen.
Bara min pekfingernagel växer ut och blir jämnlång med de övriga.
Bara jag får råd att bleka mina tänder så att jag kan le utan att skämmas.
Bara jag sträcker på mig och får en bättre, kvinnligare hållning.
Bara jag håller tyst och inte pratar om svårare saker än väder, senaste nyheterna och någon enstaka bok jag just läst.
Bara jag fixat att klä mig sådär modemedvetet och matchande som man helst ska.
Bara jag inte låter någon upptäcka att jag är tråkig.
En vacker dag, den kommer nog snart, så kommer jag inse att jag duger precis som jag är. Bara allt det där jag just nämnde är fixat.
Tags: anpassning, brister, kvinnligt, normen, självkänsla, ytlighet
Om det är värt nåt, skulle jag säga att du verkar duga förskräckligt bra :-)
Du är fin. Kom ihåg det.