när utrymmet inte finns


Jag är ur balans. Jag vill helst skriva det ur mig, sätta ord på det och kunna lägga det åt sidan. Det är så jag alltid har bearbetat det som behöver bearbetas. Just nu går det inte. Just nu finns inte utrymmet. Just nu saknas platsen där jag KAN lägga texten ifrån mig och våga lita på att den inte görs till ett vapen. Just nu är jag gått i baklås.


Samtidigt måste jag fortsätta framåt, så jag harvar vidare. Fortsätter resan så som den är förutbestämd, men det känns inte riktigt som jag är med på tåget egentligen. Min känsla för vad som är upp, ner och rätt riktning är så omskakad att jag är lätt åksjuk, ändå sitter jag ner. Det kanske räcker med att blunda…


2 thoughts on “när utrymmet inte finns

  1. Jag vet med vad du pratar om – instämmer med ovanstående kommentar – håll dig kvar och var ödmjuk mot dig själv – döm dig inte!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>