Det är mer än tio år sedan nu. Mannen bakom orden var amerikan. Han fanns med i gruppen av människor jag umgicks med under min första längre vistelse i Irland. En grupp bestående av svenskar, irländare, amerikaner, en och annan fransos och säkert någon mer jag inte riktigt minns. Han jobbade på Joy of Coffee i Temple Bar, en plats där jag spenderade mina ensamma förmiddagar medan Seb var i förskolan. Fiket där vi tjejer hängde om kvällarna efter vi var klara med vårt dagliga barnpassande.
Men även om det är så länge sen, även om så många dagar har gått sedan dess, så inser jag att han såg det jag så många gånger önskar att andra vågade se.
Jennie,
If I could see the worldthrough you spooky little eyeswhat would I see?I couldn’t begin to imaginehow you mind works.I couldn’t begin to understandthe reason for your smileor from what sourcethe gleam in your pupils tap.Perhaps that is best.Perhaps this would be better -to know you well.It’s not for me to say.It’s not for me to tellI’ve no wisdomand no advicebut this -Stay as strange as you canand as rare as you are.~Cliff
Dublin, 22’5’98
