Så skrivs det på twitter och det är just vad jag gör ikväll. Tänder ljus. Det här importerade helgdagsfirandet som jag sett höra hemma i USA, Irland och England (kanske på fler ställen) förstår jag mig inte på och ger jag inte heller någon plats för i Sverige. När jag är i något av länderna där det är en gammal tradition är det en annan sak. Hos mig, när jag är i Sverige, är det inte en tradition så istället tänder jag ljus.
Ikväll tänder jag ljus för de som inte längre finns kvar i mitt liv. För de som inte har en möjlighet att komma tillbaka.
Ikväll tänder jag ljus för de mor- och farföräldrar som jag aldrig mer får möta, aldrig mer kan ringa till och aldrig mer kan krama om.
Ikväll tänder jag ljus för en flicka vars hjärta inte slog mer än ett dygn innan det gav upp. Vars hjärtfel var så svårt att behandla att läkarna där hon föddes inte hade resurserna och när det väl upptäcktes var resan dit där resurserna fanns för lång för att hon skulle överleva.
Ikväll tänder jag ljus för den flickan som, om det funnits tid, om det funnits resurser, idag kunda ha varit 20 år och kanske hade varit ute och rest runt i världen, kanske hade fått sitt första riktiga jobb, kanske hade haft hela livet framför sig.
Ikväll tänder jag ljus för den flickan som kunde ha varit världens underbaraste tjej med syskon som älskar henne över allt annat, som kunde ha tagit studenten för inte så länge sen, som kunde ha varit lik mig och som kunde ha suttit här i soffan med mig och fnittrat över någon grabb hon kärat ner sig i.
Så blev det inte.
Ikväll tänder jag ett ljus för min syster. Flickan som föddes för lite drygt 20 år sedan. Flickan som levde ett dygn och vars kropp jag höll i min famn timmar efter att hon tagit sitt sista andetag.
Ikväll tänder jag mitt ljus för dig, älskade Josefin.
Aj fy tusan. Det smärtade att läsa. Jag förstod slutet ganska tidigt och läste vidare för du fångade en känsla så bra i din text. Jag håller ett ljus för den systern som inte fick uppleva dig.
Starkt! Jag grät också i slutraderna.
Fint skrivet, fint om din syster. Alla helgons dag är en gammal tradition i Sverige, inget nytt påfund à la Halloween.
Att Alla helgons dag är gammalt och svenskt är jag helt med på, för mig blev den viktig 1989. Det jag däremot inte är med på är Bus-eller-godis-traditionen, skrämselformulan och pumpahysterin.
Nej, vad tråkigt… måste kännas lite halvt att veta att man skulle haft en syster som inte klarade sig. Stor kram från mig. Själv har jag tänt ljus för min mormor.