Kejsaren av Kina tycker inte om te och det gör nog inte newyn heller. Åtminstone inte om det heter Lapsang Souchong (varför var det ingen som varnade mig?!). Det blev uppenbart i lördags då jag innan tentan bestämde mig för att ha en lugn morgon med te eftersom jag glömt köpa hem kaffe. Det blev ett abrupt uppvaknande och tentan lär ha gått därefter.
Även om jag inte är störtförtjust i te så finns det många andra som är det. För en del är det oerhört viktigt med sorter, varianter, hur det dricks och inte. För andra hör det till vardagen men är ack så svårt att vara utan.
Jag minns hantverkarna som var och skruvade lite i lägenheten mitt emot då jag bodde i Irland. Någon av dagarna fick jag för mig att fråga om han vill ha en kopp te och bara det var som att elda på ett helt fyrverkeri. Det gnistrade och glimrade i ögonen på’n som om det vore julafton och te togs tacksamt emot. Dagen efter ringde han på, hade kollegan med sig, och undrade lite försynt om de kunde tänkas få en kopp te.
Men nog om det. Vad jag egentligen vill säga var att för de som tycker om te och inte redan har hittat den här ljuvliga bloggen är det hög tid att masa sig dit. En riktig tefantast bygger den med omsorg, och tar dessutom underbara bilder.
Själv tänker jag hålla mig till hallonkräm även i fortsättningen och kanske någon enstaka rabarbergräddblandning en murrig höstdag.
Nej men så gulligt med en länk till vår blogg! Man tackar!
För övrigt skulle jag vilja hävda att Lapsang Souchong är ungefär det mest oteiga te man kan dricka. Och för en nybörjare är det väl ungefär det värsta tänkbara att prova. Dessutom kostar riktigt Lapsang Souchong cirka 200 kronor per hekto. Din Twinings är bara en blek härmapa, antagligen smaksatt med konstgjord rökarom istället för att varsamt rökas över öppen eld.
Nästa gång du är sugen på te kan jag skaffa fram något mycket bättre åt dig, lovar ;)
Säger bara en sak: fruktteer. Där har vi nåt jag gillar. Strunt samma att det inte är "riktigt" te.