Nu gråter alla världens kvinnor. Eller njae nästan alla. Jag lyckas inte ens klämma fram en krokodiltår. Men så är det också vid ytterst få tillfällen som döden har fått mig att gråta. Jag klämmer hellre fram lite tårar i helt andra situationer.
Den här gången gråter kvinnorna för Patrick Swayze. Jag läste om det på twitter, på samma sätt som jag fick första rapporterna om Michael Jacksons bortgång på just twitter. Men jag tror samtidigt inte att det kommer bli samma hysteri och liv den här gången. Inte direkt så att det kommer säljas biljetter till hans begravning. Kanske för att vi redan kände till cancern, kanske för att han inte var lika “stor” på samma sätt. Kanske också för att jag ser hysterivågen det alltid blir tal om så fort en “stjärna” dör. Kanske för att det finns fler som jag, som inte sådär totalt charmades av honom.
För visst var det väl Dirty Dancing som skulle charma oss totalt. Jag såg den första gången drygt tio år efter alla andra och undrade även då vad det var som var så märkvärdigt. Sen var det kanske Ghost och det halvporriga lerkladdandet. Funkade inte heller. Det som var värt att se och minnas var väl kanske Nord och Syd, men den var lite för tråkig för att jag ens ska minnas.
Mitt eget och allra tydligaste minne av just Patrick Swayze är i en roll som pervers, solarieorange amerikan i filmen Keeping Mum. En roll där han inte bara lär prästfrun att spela golf, utan försöker sig på att spela fia med knuff med henne också. Parallellt med det ligger han i buskarna utanför prästgården och flåsar och filmar prästdottern då hon ovetande i sitt rum frigör sig från vad plagg hon haft på sig. En ytterst slemmig roll som jag fann ypperligt passade för just honom – varför vet jag inte riktigt.
Men även om jag inte har något att gråta över just idag, tänker jag inte vara mer elak ändå. Utan mest konstatera att vi inte har samma grund att stå på, vi härleder inte människor unisont till vissa sammanhang vilket gör att vi bryr oss olika mycket. Så det jag ser från min horisont och det jag främst tänker när jag hör det här är att jag hoppas att hans (och familjens) lidande de senaste 20 månaderna inte varit alltför svårt och alltför outhärdligt. Vila i frid, Patrick.
[BILDEN LÅNADES FRÅN WWW.PEOPLE.COM]
haha jag älskar Keeping Mum. Det är en helt underbart sjuk roll han spelar där. Jag bodde på Isle Of Man när den spelades in och vi såg honom flera gånger… live. Han hade opererat sönder sig helt :-(