Igår skrev jag en tweet som löd
Som singel är det ju bara att konstatera att jag drömmer om att möta någon som står ut med mig lite mer än vad folk gör normalt.
och även om en del reaktioner på det inte var helt logiska så fanns det ändå några som förstod vad jag faktiskt menade. Poängen är egentligen inte ens svår, det handlar om att accepteras i sin nuvarande form. Att inte utsättas för tvång om förändring av utseende, åsikter, värderingar osv. Att inte tvingas bli någon annan. Det är en av mina grundbultar, att inte tvingas in i någon form av förändring för att tillfredställa någon annan.
Förändringar kommer trots allt ändå alltid att ske. Men för mig är det viktigt att om jag finns i en situation där jag inte trivs så måste jag ändra mig eller ta mig ur den. Jag kan inte tvinga någon annan att ändra sig för att anpassas till mig. Jag kan inte tvinga! Jag kan möjligen servera tankar, frågor, reflektioner, ge någon annan lite mer att fundera kring. Men jag kan inte bestämma att någon annan ska ändra sina åsikter. Jag kan inte tvinga.Det är verkligen inte min sak att bestämma vad andra ska tycka och tänka, lika lite som det är andras sak att bestämma vilka av mina åsikter som är rätt och fel. Mina åsikter är just det, MINA! Den enda som har rätt att ändra dem är jag. Du behöver inte dela dem, du behöver inte ens gilla dem. Men gilla läget!
