om jag aldrig går ut, behöver jag inte ta onödiga risker för att ta mig hem på ett “säkert” sätt..

Jag tycker om irländska taxichaufförer.

Eller snarare, jag tycker om taxichaufförer i Irland.

Dels för att de i majoriteten av alla fall är irländare (tydligen inte lätt att lära sig hitta i de där städerna) men framför allt för att de tar sin yrkesroll på allvar. Skillnaden ligger kanske i att de inte tar samma hutlösa priser för att åka taxi som vi har här i Sverige. De flesta som kör taxi där borta har dessutom ett till heltidsjobb, men konstaterar att det inte räcker för att försörja familjen och ger sig därför in i taxisvängen. Jag skulle tro att familjen har en hel del influenser på deras grundinställning i yrkesutövandet.

Det känns och märks tydligt att de är måna om att deras kunder ska komma fram till sina destinationer på ett sätt där de känner sig säkra och trygga. Det SKA vara tryggare att ta en taxi än att gå hem, speciellt med de slumområden man kan råka passera osv. Huvudpoängen är densamma hur som helst.

Taxichaufförerna agerar som yrkesgrupp (även om en del är mer pratglada än andra) där borta unisont under mantrat “Du ska känna dig trygg när du åker med mig.” vilket jag också gör. Det behöver inte divideras om att sitta bak, sitta fram, vad någon har på sig, var hon FÖR trevlig och pratsam osv.

Är hon dessutom som jag, under 160 cm kort, inte så värst muskulös och ser mest liten och hjälplös ut, så SKA hon känna sig trygg. Lite så att för ett ögonblick är det här taxichaufförens dotter som ska köras hem. Säg den som inte vill se sina barn komma hem tryggt och säkert. Där har jag inga som helst problem att vinka in en bil, vilken tid på dygnet som helst, för att snabbare och tryggare nå mitt mål.

Inte som i Sverige. Jag tror inte (iaf så vill jag inte tro) att taxichaufförernas ursprung har något med deras bristande beteende att göra. Men konstaterat är hur som helst att om hon nu är under 160 cm kort, inte så värst muskulös och ser mest liten och hjälplös ut, och åker taxi ensam så verkar det i sig ses som en tillräckligt invit för någon att bete sig som ett svin. Är det inte snett någonstans när det är säkrare att gå hem (med alla risker det för med sig) än att betala någon för att se till att man “säkert” ska komma hem?

Nattens resa med den tjeckiske föraren som än så länge arbetar åt Taxi Kurir hör till de som borde ha anmälts direkt. (Jag valde inte bil/bolag aktivt, jag vinkade in en bil på andra sidan Västerbron när jag insåg att jag inte hade energi nog att gå över den och alla kvarter hem efter det. Det sägs dessutom att en del kvarter jag hade behövt passera inte är speciellt säkra vid den tiden på dygnet. Speciellt inte för en kvinna i storleksordningen jag just beskrev som dessutom INTE är tränad i kampsport.) Dock var hon alldeles för skräckslagen och uppriven när hon väl tagit sig hem och idag har hon inte heller orkat. Äckelkänslorna är för stora än så länge.

Aldrig mer taxi, knappt ens med medhavt sällskap.

This entry was posted in Omvärlden, Sinnelag and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

3 Responses to om jag aldrig går ut, behöver jag inte ta onödiga risker för att ta mig hem på ett “säkert” sätt..

  1. Moot says:

    Usch det lät inge vidare. Jag är jämt nojig när jag åker taxi. HÅller dock med dig om Irländska taxichaufförer… även om jag aldrig förstod vad de sa :-)

  2. Fröken Svår - i all enkelhet.. says:

    Mmm.. några vänner tycker jag ska anmäla efter att de hört vad som hände, men än så länge vet jag inte om jag ens orkar det.

  3. Moot says:

    Jooo gör det. Rädda någon annan från att råka ut för det :-(

Comments are closed.