Höns! Det var det jag tilldelades. Tack för den kära twittrare, nästa gång ska jag fråga en lite mer begränsad skara!

Det var väl tänkt att jag skulle finna en spännande, eller åtminstone intressant, vinkel angående höns i närområdet vid högbergsgatan, höganäs, högalidsgatan vad nu gateländet här på söder hette! Men då det verkade lite oklart vilken gata och var det rörde sig om googlade jag lite på de tre i samråd med höns för att se vart jag hamnade.

I Höganäs Kommun anses höns vara sällskapdjur och är därmed tillåtna i tätområde, åtminstone så länge de saknar tupp och inte överstiger fyra i antal.

I HSB BRF Bränneriets Förvaltningsberättelse från 2006 kan man läsa att ytterligare fem höns har flyttat in och trivs bra med de övriga. Föreningen har sin belägenhet i Högalids församling, Södermalm, Stockholm. Så på söder är det onekligen ett jädrans kackel dagarna i ända. Som om det vore någon nyhet.

Husman Hagberg lockade lite med höns i en annons för en lägenhet på Reimersholme.

”Ett par hundra meter från huset pickar frigående höns, precis som på landet.”

För visst är det väl känslan av att bo på landet man söker när man köper lägenhet i Stockholm.

Sjumilakliv låter meddela att hennes höns är glada, springer fritt och mår bra hemma i hönshuset, dock vet jag inte hur tätbebyggt det är där hon bor.

Surfar man runt lite till verkar det uppenbart att lite fjäderfän oavsett ort i landet skapar ett jävla kackel. Inte så mycket på fåglarna men desto mer kackel från grannar och folk runt omkring.

I huset där jag bor finns inte en enda sällskapsfågel så vitt jag vet och har sett, det kan dock vara så att jag pratar goja. Däremot är det övervägande kvinnor som bor här, åtminstone utifrån vad jag minns av kontraktslistan vi utgick ifrån i ombildningsprocessen, och däribland tveklöst en och annan gammal skata. Så nog är här tillräckligt med kackel ändå.

Jag kanske borde skaffa mig än sällskapsanka.

Be Sociable, Share!

•