Sömnproblem har säkert alla haft någon gång i mer eller mindre omfattning. Mina har varierat men funnits, mycket p.g.a. stress, oro och annat oknytt som inte behöver tas upp i detalj. Något som varit en hjälpande hand, eller snarare boven i dramat, i processen med att inte sova är och har sedan länge varit datorn och internet.
För visst är det så att när man väl parkerat vid tangentbordet rusar tiden iväg. Det där man bara skulle kolla tar lite extra tid, det svaras på lite nytt här och var och vips har det gått betydligt fler timmar än man egentligen hade tänkt sig.
I dagskvoten av surfande fann jag en artikel hos DN med den muntra rubriken “Behandling på internet hjälper mot sömnlöshet”. Min första tanke utifrån mitt tidigare konstaterande är att det måste vara som att bota en alkoholist med hjälp av sprit. Jag skummar igenom artikeln och ser att det handlar om KBT, att bryta ovanor och dåliga beteendemönster, detta genom ett program som sägs ska efterlikna behandlingen som annars skulle ske ansikte mot ansikte med en terapeut. Det konstateras senare också att orsaken till att så många behandlingar lyckas har att göra med deltagarnas motivation och i många fall utbildningsnivå.
Av det här drar jag två snabba slutsatser. Människor med adekvat utbildning och genuint hög motivation behöver egentligen inte det här programmet för att ändra sitt beteende. För att det här skulle ha den minsta möjlighet att fungera på mig skulle programmet behöva vara av sådan karaktär att det stänger ner datorn klockan 22.00 och under alla omständigheter vägrar starta den igen före 07.30.
