Visst är det sant på sitt vis, jag måste skriva. Det är så jag valt att lägga upp min sommar. Samtidigt kan jag konstatera att jag använt mig av just den kommentaren mer än nödvändigt mycket den här sommaren. Idag måste jag förvisso ta mig an räkningarna, och kanske lösa ut mig ur Unionen till förmån för Vårdförbundet nu när verkligheten kommer att se ut som den gör. I övrigt så måste jag skriva och visst är det en ursäkt som funkar, så jag slipper tala om att modet sviker, att jag inte vågar..
Visst hade jag hellre funnits där ute, med resten av människorna, men jag måste skriva.
Tags: ekonomi, rädsla, sjuksköterskor, umgänge, utbildning
August 2nd, 2009 at 10:46
Djupa andetag vännen.
August 23rd, 2009 at 09:15
Tack.. Jag måste onekligen andas också.
August 23rd, 2009 at 13:41
Bra att du skriver – och du skriver bra!