“Det var det första ordet jag slog upp i ordlistan och det verkar väl passande om något, så det får sonen heta.”
För så var det ju det där med namn än en gång. Är det verkligen så farligt att heta något som faktiskt är ett egennamn, ett substantiv enligt alla konstens regler? Är det inte hur barn uppfostras som faktiskt är det avgörande i deras identitet och synen de har på sig själva och omgivningen?
Föräldrarna har fått avslag, dottern får inte heta Änglalik och det är då för väl det! Det är illa nog, tycker jag själv att bekanta har döpt sina döttrar efter karaktärer i Star Wars och Sagan om Ringen, jag ryser bara av att veta om det. Sen finns det det könsneutrala fallet med barnet som heter Pop för att ingen ska kunna avgöra om det är en pojke eller flicka. Undrar om barnet själv någonsin får kännas vid sin könstillhörighet. Samtliga fall gör mig mer och mer övertygad om att det behövs en licens likt körkort för att få skaffa barn överhuvudtaget. Visst det sista fallet kan vara intressant sett ur ett genusperspektiv, men har de verkligen tänkt två gånger på hur barnet påverkas i det hela?
Visst är det lätt för mig att säga, jag har ju inga egna barn. Det må vara sant, men den dagen det händer kommer mina tellningar få lära sig att de är speciella för de individer de faktiskt är, inte p.g.a. vad de heter för att verka märkvärdiga inför sin omgivning. För visst kan väl barn få känna sig värda något, få känna att de är speciella som individer, även om de heter Agnes, Björn, Johanna, Lillian, Markus, Jonas eller Kim? Vill de sen trots det byta namn till något eget, exklusivt och märkvärdigt, får de göra det själva när de fyllt 18.
Men storebror Helfabrikat och lillasyster Nyrealism är väl innovativt och spännande så det förslår. Tycker inte du också det?
Det är väl upp till föräldrarna inte nån tjurig gubbe på skatteverket! Och jag skulle vilja se dej få ett avslag på vad som helst , skulle du ta det bara. Nej just det!Det är synd att det skall vara så lätt att blogga idag för en del har ju fan inget att komma med!
Du har säkert rätt!
Ängla-Lik kommer ALDRIG bli missförstått av någon där ute och kommer ALDRIG leda till den där horribla sortens kallelsenamn som "Liket", som andra som kommenterat artikeln redan valt att påpeka. Just för att föräldrarna har bestämt sig för att de menade inte på det viset så kommer det ALDRIG att inträffa.
Jag skulle som förälder ändå välja att LYSSNA när det tydligt framförs att risken finns.
upplysning/petimäter-kommentar: vad jag förstår heter inte Pop just Pop, det var ett fingerat namn för artikeln. Vilket gör att jag fortfarande kan hoppas på att ungen heter Kim eller Bobbie eller något annat mer …oprovocerande neutralt.
hannah, tack.
Det här har jag missat i nätupplagan (jag är inte mer än människa).
När jag första gången läste artikeln i tryckt tidning stod det att barnet hette Pop och där fanns då ingen kommentar om att det var ett fingerat namn. Jag minns det utifrån den följande diskussionen vi hade i fikarummet om just artikeln och genusfrågan. Den här gången var jag kanske lite snabb och skummade artikeln för att se om jag fått tag på rätt.
Men visst hoppas jag som du. Oprovocerande neutralt.
Jag tänkte också Ängla-Lik när jag läste artikeln. Synd att föräldrarna inte inser att deras vackra Änglalik lätt kan feltolkas.