Nu svänger det i Malung och även om många har starka aversioner mot musikstilen så kan jag inte bli annat än glad. Dansa är alltid roligt och nu menar jag verkligen DANSA. Alltså inte stå och vicka på rumpan och åla sig på ett dansgolv fullt med andra överpubertala människor som ännu önskar de vore tonåringar till något poppigt som det för övrigt inte går att ta ett grundsteg till ens en gång.
Fascinationen för dans började tidigt. När jag var 13 såg jag med tindrande ögon fram emot att äntligen bli 25, för på den tiden var det så att alla över 25 var till synes dansanta och hade i sämsta fall koll på grundstegen i allt vad foxtrot, bugg, tango och vals nu hette. Som 25-åring var det med stor besvikelse jag konstaterade att min generation var den som vägrade växa upp, och att lära sig någon form av systematisk styrdans verkade innebära att behöva bli vuxen. Nu, flera år senare verkar mentaliteten hålla i sig. Så jag förmodar att de dansanta herrarna i dagsläget är sisådär 40-45+ och gömmer sig ute i Sveriges alla skogar där ekot av dansbandsmusik inte är så lätt att vare sig upptäcka eller kritisera.
Sluta genast med det (gömma er alltså)! Det glädjer mig enormt att det dansas någonstans, även om det inte är jag som får dansa. Men visst, finns det någon herre där ute med lite tålamod och taktkänsla så står här en dam och skrapar med foten i gruset i väntan på ett; “Får jag lov?”
Tja vågar du så ut o dansa med dig. Kolla in http://www.dansmaffian.se för mera tips o ideer. I stockholm så dräller det av utedanser. O du lär bli förvånad hur mycket unga det är ute o dansar om du väljer de moderna banden. Lycka till!
Tack för tipset!
Pingback: tror bestämt jag hade fingrarna i kors – något närmare Newyn