Människor som har stora belopp att röra sig med verkar ofta ha sålt sin hjärna någonstans längs vägen. Åtminstone får jag den känslan när jag läser hur de resonerar. Stefan Fölster menar att invandrare och låginkomsttagare samlas där det går att få en bostad. Jag vågar till och med hävda att de samlas där det går att få en bostad de faktiskt har råd att betala. Så långt har han uppenbarligen inte tänkt. Så visst är förslaget han kommer med genialt. Höj hyrorna där folk har råd att bo så att de inte har råd att bo överhuvudtaget.
Var ska de då ta vägen? Ut i landet? Det kan kanske vara bra för att inte befolkningen helt ska försvinna från resten av landet, men vad ska de i så fall leva på? Sociala bidrag? Jag ser inte alls hur det där resonemanget ska få bort segregationen, snarare bygger det på den ytterligare. Samtidigt kan jag inte låta bli att det är så dessa människor, de som har ett oerhört välbestånd omkring sig och har råd att leva, egentligen vill ha det. De vill helst inte beblandas med fattiglappar som jag själv. För den sortens människa som jag representerar kan ju omöjligt ha något värt att ta tillvara på.
Problemet för de är bara att det i dagens samhälle är oacceptabelt att klart uttrycka att man vill ha ett tydligt klassamhälle med hårda kontraster mellan skikten. Alla kan inte leva i toppskiktet, så enkelt är det. Men att tro att de som lever i toppskiktet skulle vilja gör avkall på någon av sina bekvämligheter för att de som kämpar för sin överlevnad nere i botten ska ha en dräglig tillvaro… Det måste man vara naiv för att ens kunna börja intala sig.
Jag har egentligen inte råd att bo där jag bor. För att klara av det får jag göra avkall på annat som de flesta tar för givet. Jag vet inte ens hur jag ska kunna bo kvar med tanke på stundande förändringar. Oavsett vilken form de tar så kommer det bli näst intill omöjligt. Samtidigt har jag inte råd att flytta. Det här måste helt enkelt lösa sig, och jag föredrar om herr Fölster låter bli sina nästa drag. Åtminstone tills jag nått en dräglig tillvaro.
