Försvunnen i en snårskog av tid

“För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut,
ser man allt med lite andra ögon.
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
skillnad mellan sanningar och lögner.”

Jag kan bara konstatera att de har försvunnit. Även de flesta av de som menade sig fortfarande finnas där. De som inte tålde sanningen när den sved och när de hade någon annan att luta sig på som substitut för en själv gjorde det lätt för sig att kasta bort en. Nu när substituten försvunnit är frågan om de egentligen tyckte det var så bra. Antagligen är det fortfarande frågan om att vara för egenkär för att tåla den sanning man fått presenterad tidigare och därmed förblir vänskaperna tillintetgjorde över struntsaker.

Visst skulle jag kunna ta smällen, IGEN, och plocka upp där det fortfarande gick att laga.. men jag vill inte. En del av mig vill inte, en annan säger att det kanske du borde ändå. Den delen som inte vill har underligt nog starkast inflytande i dagsläget. Kanske är det ålder, kanske är det ett förberedande för nästkommande rotuppryckning och smått plannerade flytt vidare igenom livet, men samtidigt är det bara att inse att det hela lämnar mig ensam.

Tills för ett tag sedan fanns ett litet hörn på nätet, där människor kände varandra eller åtminstone hade kommit dit via någon de kände som i sin tur kände de andra på stället. Tills för ett tag sen fanns en tillvaro där att finnas i, en tillvaro att småprata i och vara skämtsam med andra människor i. Det här var en plats som ändå hade en mening, hade fått del i rutinerna och var på väg att få mer utrymme. Istället för att bli en delad glädje slog den tillbaka med ett genuint ovälkomnande. De få som motargumenterade det fick nog se hur fel de haft, hur torra deras argument varit. Det fanns inget där att välkomna någon med, finns du inte redan i den glada färgklicken, i klubben för inbördes beundran då har du verkligen ingen plats där och ingen rätt att yttra dig heller, åtminstone inte utan att ha fråga minst fem människor om lov. En outhärdlig atmosfär i sanning, så varför älta den? Jag saknar inte alls atmosfären, men visst.. jag saknar någonstans att förspilla de där tre fyra extra inläggen där det finns ämnen att stöta och blöta och där det finns svar att få utan att det blir bortsvamlat i ett regn av obegripligheter. Med lite tur så hittar jag ett nytt, när jag väl lärt mig hur man letar.



This entry was posted in Sinnelag and tagged , , . Bookmark the permalink.