Söndag 22 september

Mån 26 aug 11:15

En vacker saga om monster

Det började som ett litet vitt sken… någonstans långt bort i mörkret..
När jag försiktigt gick närmare visade det sig vara en ande..
En välvilja som sa
”Kom närmare mitt barn! Jag är inte här för att såra dig..!”
Så jag gick närmare… För första gången på länge var jag inte rädd.. Åtminstone inte lika rädd som jag varit under mitt liv tidigare..
Jag började titta närmare på de omkring mig, började se mer vackert i mig omgivning än jag tidigare vågat tro överhuvudtaget existerade.
Jag fick lära mig att inte vara rädd att dela med mig av mina syner och visioner då det inte fanns något ”rätt och fel” och ingen kunde döma mig för det jag såg.

Det visade sig dock vara en lögn.
Andens välvilja sögs in i ett stort svart hål och jag lämnades i det stora rungande ekot av tomheten. Det sårade mig hårt.

Dock tänker jag inte infinna mig i det någonstans. Anden och dess hantlangare gör bäst i att inte försöka något medan jag själv tänker fortsätta se den värld jag fått en skymt av. Möjligen kommer allt te sig en aning mer skrämmande nu då den enda hand jag har att trycka när det blir för farligt är min egen.. och två låsta händer är ännu värre än en så jag får helt enkelt låta bli och försöka stå fast, med fötterna djupt nedgrävda i jorden.

Åter vid Dagens sanning:

Så här en tid efteråt har jag fått information om att anden hade en hel del egna bekymmer. Vet inte exakt vad men uppenbarligen tillräckligt grova för att ta all energi i dess närhet.
Jag vet ännu inte om jag tycker det är en godtycklig ursäkt för helomvändningen men samtidigt så kan jag någonstans i mitt inre förstå den. Lite grann som vetskapen att snälla ord inte fungerar för att få barn att hålla sig undan det som är farligt, du måste skrämma bort dem för att vara säker på att de inte går dit när du inte ser på.

This entry was posted in Allmänt and tagged , , , . Bookmark the permalink.